måndag 29 januari 2018

Om en Jan

» Musen som ryter för jämnan

Ett av Sveriges minsta partier är Liberalerna, som förr i tiden kallades sig Folkpartiet. Ett parti som under det här århundradet haft en stadigt nedåtgående trend. Flera väljarundersökningar på senare tid har till och med placerat Liberalerna under strecket. Partiet har dock en partiledare som gillar att profilera sig som fanatiker i vissa frågor. I två av de fyra paradgrenarna för Jan Björklund är han dock oftast ganska tyst i dag. Jan Björklund är en av landets stora kärnkraftskramare. Ett område där han dock har tvingats till rejäl tystnad på senare år. Kärnkraftens tid är helt enkelt över. Det som återstår är avveckling. Diskussionen handlar om hur fort detta ska ske. Inte om att bygga ut. Den frågan är död!

Ge Liberalerna fingret
En annan av Jan Björklunds kramdjur handlar om EU och Euro. Frågan om en svensk anslutning till Euron får väl dock också betecknas som död för tillfället. Utvecklingen har väl snarast visat att det svenska beslutet att behålla kronan var ett riktigt beslut. Det var tur att vi inte lydde Jan Björklund utan sade Nej. Ekonomer, politiker och statsvetare är nog ganska eniga om detta. Jan Björklund har väl inte gett upp, men det här är en fråga där han är ganska tyst numera. Han har insett att den frågan är också död!

Det tredje ämnet var uppe i går. Jan Björklund har gjort sig känd som en skoltaliban. Kampen för friskolor och skolval bedrivs in absurdum. De flesta som är insatta i området har insett problemen med den i Sverige i jämförelse extremt marknadsutsatta och kommersialiserade skolan. Stora delar av den svenska skolans problem beror just på den av Jan Björklund så älskade kommersialiseringen. Fast Jan Björklund har inte insett detta än.

Fast det är det fjärde ämnet som inspirerade mig till de här raderna. Det handlar om Jan Björklunds bakgrund som militärt befäl av Majors rang och som gjort honom till en av den svenska politikens främst krigshetsare. Nu senast manifesterat av att Jan Björklund KU-anmält Försvarsminister Peter Hultqvist för att Överbefälhavaren Micael Bydén skiljt generalmajor Anders Brännström från ett uppdrag att leda Försvarshögkvarterets totalförsvarsavdelning. Vilket, enligt Jan Björklund alltså, beror på att Försvarsministern gett ÖB order om detta. Uppenbarligen har Jan Björklund missförstått något här. Det är inte OB som sitter i Försvarsministern knä, det är faktiskt tvärtom. Som gammalt militärt befäl så borde Jan Björklund vara medveten om att i den militära hierarkin så lyder man överordnade utan att ifrågasätta. Punkt!

Naturligtvis handlar det hela om i vilken grad Sverige hotas av en omedelbar attack från Ryssland och hur många tiotals miljarder kronor ytterligare som den svenska generalerna måste ha att leka med. Jag tycker ni ska roa er med att läsa ett debattinlägg i Svenska Dagbladet i dag som är skrivet av Lars Ingelstam som bland annat är f d planeringsforskare vid FOA. Lars Ingelstam tycker att den "sparkade" Anders Brännström har rätt. Den diskussionen lägger jag mig inte i. Att han fått "sparken" handlar om militär hierarki. Inom militären lyder man överordnad. Punkt! Istället är det några citat från debattartikeln som jag fäster mig vid:

- "Jag har följt svensk försvarsdebatt ganska noga i 7 år, och vill påstå att den till 90 procent har handlat om att prata upp försvarsanslaget genom att måla upp militära hot från Ryssland, och endast till liten del fokuserat verklig säkerhet."

- "Det är legitimt att argumentera för ett starkt försvar, men det är både olämpligt och kontraproduktivt att detta sker genom ensidiga och överdrivna fiendebilder. Sådana skapar oro snarare än beslutsamhet i befolkningen, splittrar opinionen och försämrar de allmänpolitiska relationerna till våra grannländer."

Sedan har Lars Ingelstam en del råd. Mycket intelligenta råd.

- "Försvarssektorn, från försvarsministern och nedåt, förpliktar sig att inte lägga sig i utrikespolitiken, särskilt gentemot Ryssland. Våra relationer dit är svåra nog ändå, och måste innefatta diplomati, handel, kultur, utbildning, turism, vänorter och mycket annat, plus i dagsläget EU:s sanktioner och hur vi ska förhålla oss till en bekymmersam utveckling av mänskliga rättigheter. Allt detta blir svårare om Försvarssektorn anser sig tvungen att i ett allt högre tonläge framställa Ryssland som allmänt opålitligt och en hotfull fiende. Bättre då göra som Finland: inte mucka gräl i onödan, tänka och handla beslutsamt, föra samtal och söka samarbete."

Non Violence

Läs dom där mycket visa orden Jan Björklund. Sluta hetsa!

Inga kommentarer: