lördag 19 augusti 2017

Den "goda" medmänniskan

» Vi ansvarslösa egoister, del ett

Vi människor kan ibland beskrivas som sociala individer som gärna är solidariska och visar empati mot andra. I vårt handlande tar vi hänsyn till andra människor. Vi försöker att undvika göra sådant som skulle drabba andra negativt. Vi är helt enkelt goda medmänniskor. Men, det är tyvärr något som inte alltid stämmer. Ett par nyhetsnotiser och egna erfarenheter pekar på att allt för ofta är det precis tvärtom. Låt mig ta några exempel.

Tågmöte
Att klaga på försenade tåg är populärt. Men att vi själva är orsak till en stor del av förseningarna är alla kanske inte medvetna om. Så kallat Spårspring är ett ökat problem. Det är allt från folk som "bara" ska gena över spåren och tar en genväg. Det kan också vara någon som inte kan vänta på att bommarna ska gå upp eller som ska skynda sig över innan tåget kommer. Det kan vara någon som desperat ska ta livet av sig. Alltså stoppas all trafik så fort man får kännedom om att det finns obehöriga på spåren. En person som ska spara 2 minuter kan alltså förorsaka förseningar på timmar för flera tusen människor. Att vara lokförare är att alltid leva med risken för att det kan dyka upp någon på spåret mitt framför loket med vetskapen om att man har inte en chans att få stopp på tåget. Här i Åstorp där jag bor har vi ett sådant bekymmer. Järnvägsövergången där jag bor ligger bara några hundra meter från järnvägsstationen. Men, bakom en kurva så man ser inte stationen. Under rusningstrafik passerar det ett Pågatåg i halvtimmen i varje riktning och till det godstågen. Tåg som har möte här i Åstorp. Om tåget från Hässleholm är någon minut sent ska alltså tåget mot Hässleholm köra så fort det första tåget kommit in på stationen. Ibland tar man därför inte upp bommarna mellan tågen för att spara tid. Vilket innebär att en hel del som ska korsa järnvägen inte har tålamod att invänta nästa tåg (alternativt tror att något är fel). Alltså kryper man under bommarna för att gå över. Då kommer nästa tåg runt kurvan! Ha inte så förbannat brådis!

Välplanerad cykelbana
Cyklister är ett ökat bekymmer. Jag är själv cyklist. Jag älskar att cykla. Jag har ingen bil så mitt naturliga sätt att förflytta mig är att ta till cykeln. Cykeln är ett perfekt sätt att förflytta sig. Miljövänligt, platsbesparande, praktiskt och samtidigt hälsosamt. Vi skulle alltså cykla mycket mer. Men att cykla handlar också om att ta hänsyn till andra. Cyklister har faktiskt inte ALLTID företräde. Det är inte fritt fram att cykla överallt. En trottoar är för gående, inte för cyklister. En kombinerad gång- och cykelbana innebär att vi cyklister får ta det lugnt. Vi borde samtidigt ställa större krav på vårt samhälle att ordna ordentliga cykelbanor. Tyvärr är det så att cykelbanor är något man anlägger lite på måfå här och där. Nästan aldrig med en tanke på helheten. Dom kan ta slut helt plötsligt. Sedan återkommer dom - på andra sidan av vägen. Underarbetet är alltid mycket sämre så cykelbanorna är som en tvättbräda efter ett par år. Skötseln är usel. Och så vidare. Men vi cyklister måste också visa hänsyn när vi cyklar.

Dagens tredje ämne handlar om att vara ett gott föredöme. Hur många föräldrar har inte försökt lära våra barn att inte gå mot Röd gubbe! Man väntar tills det är grönt innan man går över. Jag försöker lära min 19-åriga autistiska son samma sak. Men hur lätt är det när vuxna inte har tålamod att själva vänta. Vad tänker ett barn när mamma pekar på den röda gubben och poängterar att man ska vänta med att gå tills det lyser grönt samtidigt som den vuxna tanten som står bredvid promenerar över utan att vänta? Barn gör som dom vuxna gör, inte som dom säger! Det kan hända att även jag går mot en röd signal. Om det inte finns någon bil i närheten, om jag har mycket bråttom OCH om det inte står någon annan och väntar. Jag skulle inte ens komma på tanken att gå mot röd signal om det står föräldrar med barn och väntar. Hur tänker folk?

Jag fortsätter i morgon med att gnälla mer!

Inga kommentarer: