Ett par "skandaler" i dagarna får mig att fundera en del på det upphandlingsraseri som styr offentlig verksamhet. Allt ska upphandlas genom anbudsförfarande. Ofta så överdrivet att skattebetalare och medborgare drabbas illa. Ofta kan det vara nödvändigt med en upphandling med anbud för att säkerställa att allt går rätt till. Men ibland går det till överdrift på ett sätt som gör att allt till slut blir dyrare och sämre. Låt oss ta några exempel.
Transportstyrelsens generaldirektör Maria Ågren fick sparken efter en mindre lyckad upphandling. När Transportstyrelsen 2015 upphandlade IT-driften vanns upphandlingen av IBM. Inget konstigt med det. Det var bara det att det visade sig att IBM i sin tur "utlokaliserade" delar av IT-driften till lägstbjudande som visade sig ibland kunna finnas i Östeuropa (lägre löner ni vet...). Det innebar att den "onda fienden" kunde riskera få tillgång till Transportstyrelsens datorer som innehåller uppgifter som SÄPO m.fl. ansåg vara mindre lämpliga att den "onde fi" fick kännedom om. Maria Ågren fick sparken som GD och ansvarig minister har visst anmälts till KU för att oppositionen inte informerats tillräckligt snabbt om den snart kommande ryska invasionen som ju kunde befaras när nu Kreml kunde få kännedom om hur många ton olika broar kan bära osv. Om uppgifterna även kunde finnas tillgängliga i Pentagon har ingen större betydelse. Naturligtvis är det så att upphandlingen brustit i säkerhet. Men det stora bekymrat är att ALLT måste upphandlas till lägstbjudande. Då kan det gå så här...
Det luktar tydligen värre än vanligt i vår Kungliga Huvudstad. En stor del av sophämtarna strejkar i protest mot att arbetsgivaren vill sänka lönen och öka jobbet. Bolaget som vunnit upphandlingen av sophämtningen i större delen av Stockholm (Reno Norden) står på konkursen brant. Alltså måste man spara in slantar så att det hela går ihop. Anbudet är lämnat (kanske en liten miss i Excel-arken så att kostnaden beräknades fel?) så det är bara att anpassa kostnaderna. Alltså måste personalen jobba mer för mindre pengar. Annars går firman i putten. Fast debatten har inte kommit att handla så mycket om upphandlingsraseriet utan istället om sophämtarnas löner. Dom ska väl inte klaga skriver tidningarna. Dom tjänar ju mer än personalen inom vården som ju är kvinnodominerad. Fast jag har inte sett någon journalist eller ledarskribent jämföra med sin egen lön...
Och när vi nu ändå är och hälsar på uppe i Stockholm så ser jag att ungefär hälften av den personal som jobbar med städningen i Stockholms tunnelbana och pendeltåg riskerar att få sparken. Inte för att det är mindre att städa utan för att det företag som vunnit upphandlingen räknat fel i sitt anbud. Ersättningen från SL räcker inte till personalens löner så då får man ju anpassa lönekostnaden. Alltså riskerar hälften av personalen få sparken. Hur den halva som är kvar ska lyckas städa har än så länge inte förklarats. Men upphandlingen är ju gjord...
Varför inte hålla oss till järnvägarna ett tag till. Kritiken mot försenade tåg är ju just nu intensiv. Egentligen inte för att förseningarna i allmänhet är katastrofala (flygets förseningar är mycket värre). Men det hjälper ju inte den som blir stående på stationen och inte kan ta sig till jobbet eller hem och som tycker att inget händer och ingen information lämnas. Att det dröjer med reparationer och besked beror på mycket. Mycket mer trafik än förr, centralisering av underhåll och effekter av upphandlingar (där var ordet igen). I dag är det ju så att underhåll och reparationer är upphandlat. Den som ska reparera kan befinna sig långt bort och måste resa för att kunna reparera. Förr i tiden fanns det folk utplacerade överallt. I dag är allt upphandlat från lägstbjudande. Det innebär att det är olika företag som ska sköta olika saker. Det kan mycket väl finnas personal på närmare håll, men inte hos det företag som ska reparera just det som gått sönder. Svenskt järnvägsunderhåll är upphandlat värre än i de flesta andra länder. Upphandling löser inte bara problem, det skapar problem också...
Om vi återvänder till Stockholm så har ni kanske hört talas om Nya Karolinska Sjukhuset och upphandlingen av det bygget. Jag behöver nog inte säga mer...
Till slut ett lite mer närliggande exempel. Jag jobbar ju på en statlig myndighet på min hemort Åstorp. Statliga myndigheter är skyldiga att upphandla i princip allt. Inköp av allra minsta lilla gem ska vara upphandlat. Effekten är mycket ofta att man "tvingas" köpa mindre lämpliga varor i mycket större förpackningar och till ett högre pris än att helt enkelt bara uppsöka närmaste butik för att köpa det som behövs. Upphandling har gjorts och måste följas. Upphandlingen kan spara pengar, men allt för ofta kostar det snarare pengar. Som en stor statlig myndighet drabbas också ofta mindre lokala och regionala företag som inte har möjlighet att lämna anbud utan en central upphandling görs där bara stora koncerner har en chans. Lokalt och regionalt näringsliv och småföretagare slås ut...
Låt mig hålla mig till min arbetsplats. Varje dag serveras det mat till de boende. Kanske 50 portioner lunch och middag. Det finns ett kök här i Åstorp (ett par kilometers transport bort). Men, dom får inte ens lov att lämna anbud vid upphandlingen. Det är nämligen kommunens eget centralkök som levererar mat till skolor, boenden osv. Men det är ju en kommunal verksamhet och dom får inte lov att konkurrera vid en offentlig upphandling. Vi fick mat därifrån under en kort period mellan olika upphandlingar men det var bara för att rädda matleveranserna mellan de olika avtalen. Ingen kritik mot maten då. Nu körs istället matleveranser två gånger om dagen från Malmö (80 km enkel resa, dvs fyra turer per dag). Dom vann ju upphandlingen. Ingen kritik mot maten här heller. Men 2 km biltransport eller 80 km biltransport fyra gånger varje dag är skillnad. Det blir inte billigare heller. Men upphandlingsreglementet styr...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar