Under rubriken "En socialdemokrati som saknar skam" klargjorde igår Svenska Dagbladets ledarskribent Tove Lifvendahl att: - "De borde skämmas, de som imorgon går under de röda fanorna". Uppenbart är att Tove Lifvendahl inte tycker sig känna igen de socialdemokrater som i dag styr vårt land när hon jämför med deras företrädare och allt de lyckats uppnå för de arbetande. Själv undrar jag hur Tove Lifvendahl själv känner det. Hon representerar ju de grupper som i alla tider bekämpad allt det som de "gamla socialdemokraterna" lyckades uppnå. Om det är någon som verkligen borde skämmas så är det ju i så fall Tove Lifvendahl som i dag strider för de högerkrafter som i alla tider bekämpat det arbetarrörelsen kämpat för och uppnått. Men så är det varje år. Vid 1:a Maj är socialdemokratin inte att känna igen. Socialdemokraterna har, menar man från de borgerliga megafonerna, övergett sina ideal och vill bara bevara det som finns. Däremot under resten av året så är Socialdemokraterna farliga socialister som vill förstöra livet för de som redan har sitt på det torra. Dvs borgerligheten och högern har ALLTID sagt nej till reformer från Vänster som ska skapa ett bättre samhälle för medborgarna. Man har ALLTID sagt Nej, till allmän rösträtt, till kvinnlig rösträtt, till 40-timmars arbetsvecka, till en ordentlig sjukförsäkring och så vidare. Dom ALLTID sagt Nej.
Istället vill man försvara de redan besuttnas rättigheter. Ett exempel är motståndet till att bankerna ska bidra mer. Bankerna gör enorma vinster, men dom pengarna ska stanna i ägarnas och direktörernas fickor tycker bankerna och därmed också borgerligheten. Fast på den punkten har man faktiskt inte ekonomerna med sig. Dom tycker faktiskt mycket ofta helt annorlunda. Bankerna har råd! Överhuvudtaget går det jättebra för svenska storföretag och Sverige som helhet. Detta trots den hemska regeringen...
Ett annat exempel är alla privatiseringsivriga marknadsliberaler. Sjuka, handikappade och gamla har av borgerliga marknadsliberaler förvandlats till brickor i ett spel för att skapa en marknad för riskkapitalister. Jag har flera gånger tidigare berättat om Helsingborgs utförsäljning av sjuka och pensionärer. Vårdboenden säljs på löpande band ut till högstbjudande. Boende och personal har inget att säga till om, det är de borgerliga politikerna (med stöd av Miljöpartiet i Helsingborg) som bestämmer. Men lite då och då går man rakt in i väggen. Nu senast i Helsingborg där den kommersiella vårdjätten Attendo skulle tagit över två kommunala vårdboenden. Dom boende ville inte. Anhöriga ville inte. Personalen ville inte. Dom enda som ville var de borgerliga politikerna i Vård- och omsorgsnämnden och Attendo. Faktum var att Attendo var dom enda som ville ta över. Ingen annan ville. I dag skulle man tagit över, men i torsdags meddelade Inspektionen för vård och omsorg, IVO, att man inte godtog Attendos lösning. Alltså blev det totalstopp. Förhoppningsvis blir det stopp nu. Men borgerligheten har återigen visat att när det handlar om en konflikt mellan personal och patienter på ena sidan och Kapitalet på andra sidan så står borgerligheten på Kapitalets sida.
Jag tror faktiskt att på de borgerliga ledarsidorna och i de borgerliga partihögkvarteren är oron stor. Det vill sig ju liksom inte. Trots en ständig svartmålning av läget så går det ju bra i Sverige. De flesta inom borgerligheten vill inte bli beroende av Sverigedumokraterna. Det finns inom Moderaterna och i viss mån Kristdemokraterna grupper som inte tycker att det gör något. Men jag tror faktiskt att partiledningarna har insett att de flesta medlemmarna och en majoritet av väljarna gör tummen ner för ett sådant beroende. I dag presenterar Sveriges Radio sin Väljaropinion som är en sammanvägning av flera olika undersökningar. Denna visar på fortsatta framgångar för S+V medan extremhögerns framgångar är slut och man tappar stöd medan borgerligheten står och stampar. Det naturliga är att om ingen har en majoritet så får det block som är störst först och främst försöka. Samtidigt kommer alltså det borgerliga högerblocket allt längre ifrån att bli störst. Min teori om ett nytt Mittenblock som får ihop en majoritet efter valet står fast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar