Att ha möjlighet att skriva en blogg är ett privilegium. Tänk att alltid ha möjlighet att skriva av sig exakt vad man själv tycker utan att någon annan lägger sig i vad man skriver. Ingen som stryker i texten. Ingen som har synpunkter på ämnet. Ingen som vägrar att publicera vad man skriver. Jag skriver, trycker på "Enter" och sedan är det publicerat för allmänt beskådande. Egentligen finns det bara ett problem. Det krävs liksom att någon läser det hela också för att lyckan ska fullbordas.
Som bloggare försöker jag ibland också att skriva en insändare till en tidning. Det händer faktiskt att tidningar tar in mina insändare. Det är nog tyvärr de gångerna som mina "tyckerier" får lite läsare. Det förtar dock inte nöjet med att skriva en blogg. Det kan vara skönt att få "skriva av sig" sin frustration över livets orättvisor och samhällets felaktigheter. Fast som sagt, vill jag ha läsare så är det nog en insändare som gäller trots allt.
Att läsa insändarsidan i tidningar är alltså ett av mina stora nöjen som ni kan förstå. Ibland blir man förbannad över hur korkade människor är och ibland beundrar man andras förmåga att förstå saker. Ett exempel på det positiva hittade jag i dagens Aftonbladet. Signaturen "Maria" undrar varför man så ofta anlitar Widar Andersson att som representant för Socialdemokraterna kommentera olika företeelser. Widar Andersson sitter ju på tidningen Folkbladet som har en socialdemokratisk stämpel. Men, visst är det så att Widar Andersson är överrepresenterad bland "socialdemokratiska" ledarskribenter vad det gäller att få uttala sig i radio och TV. Beror detta på att andra inte vill uttala sig, eller njuter media av att få en "socialdemokratisk" kommentar av någon som knappast är socialdemokrat längre? Signaturen "Anna" skriver: - "Han har inte haft ett enda socialdemokratiskt uttalande de senaste åren". En mycket klartänkt slutsats. Själv brukar jag däremot istället konstatera att Widar Andersson tillhör de riktigt inbitna Högersossarna. Han är så mycket Högersosse att jag förundras över att han, trots socialdemokraternas högergir, är kvar som medlem. En bra insändare! Undrar om Widar Andersson är stolt eller skäms?
Fast, som sagt. Att få skriva en blogg är ett privilegium. Fler borde göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar