lördag 18 mars 2017

Frimärkets dag

» Who's to blame?

Är det någon som kan gissa vad den här rubriken här under från tidningen Fokus för några veckor sedan handlade om:

PPM-kuvert
- "Bondfångarnas marknad"?

Rätt svar får ni om vi läser en annan rubrik som jag istället har stulit från dagens SVT:

- "Pensionssystemet utsatt för omfattande bedrägerier"!

Eller varför inte den här rubriken från Johanna Cervenkas text på SVT. Johanna är ekonomikommentator:

- "Skandalerna avlöser varandra på det statliga premiepensionstorget"!

Hur kunde det bli så här? Jo, förklaringen hittar vi om vi går tillbaka till när våra politiker en gång skulle skapa ett hållbart system för de svenska pensionerna. Ett system som skulle trygga våra pensioner när vi blir gamla samtidigt som skattebetalarna skulle skyddas från allt för stora påfrestningar när antalet pensionärer fortsätter att öka. Från borgerligt håll var det två paroller som var det viktigaste över allt annat. Privatisering! Valfrihet! Alla vi medborgare skulle tvingas välja "fritt" samtidigt som det skulle skapas en ny marknad för slipsnissar att tjäna slantar på, så att vi inte riskerade att politikerna fick något inflytande. Moderatpolitikern Bo Könberg var ordförande i den pensionsgrupp i Riksdagen som sjösatte PPM-systemet på 1990-talet. Det här citatet från honom tror jag faktiskt förklarar ganska mycket. Man kan nästan ana ett litet mått av efterklokhet:

- "Från borgerligt håll var vi inte så förtjusta i tanken på jättelika statligt dirigerade fonder. I synnerhet inte som vi hade löntagarfonderna i färskt minne"!

Alltså fick vi det PPM-system som vi nu dras med. Ett system som i praktiken inte finns främst för att trygga allas pensioner utan snarare har vi fått ett system där mer eller mindre skrupelfria finansmän fått en chans att tjäna nya slantar. Hur det gått? Jo, det ser vi nu. De som klarat sig bäst är helt enkelt de som låtit bli att engagera sig, utan istället låtit den s.k. "Soffan" (AP7 Såfa) sköta förvaltningen. Inte bara för att dom lyckats placera pengarna bäst (fast i många fall mycket bättre än många av de fonder som haft som huvudsyfte att berika slipsnissarna bakom fonderna). En mycket stor anledning till att VI klarat oss mycket bättre än de flesta andra är just det faktum att fonderna inte kostat så mycket i administration. Fondens slantar har helt enkelt hamnat hos fondspararna och inte i slipsnissarnas fickor.

Tänk på detta nästa gång borgerliga politiker drar sina ramsor om "Valfrihet" och "Privatisering". Det finns en (eller flera) hakar med dom slagorden!

Inga kommentarer: