söndag 13 november 2016

Fars dag

» Vårt mansdiskriminerande samhälle

Min pappa- jag saknar dig
Så här när det är Fars Dag kan det vara anledning att passa på att påminna om det mansdiskriminerande samhälle vi lever i. Detta märks mycket tydligt när det gäller sjuk- och hälsovård. Medan kvinnor mycket oftare utnyttjar sjuk- och hälsovård och dessutom oftare är sjukskrivna eller pensioneras i förtid så är det männen som dör i förtid. Männen har en medelålder som är 3,6 år lägre än kvinnor. Det brukar sägas att män är mycket gnälligare när dom är sjuka. Faktum är istället att männen istället för att uppsöka vården och stanna hemma från arbetet och vila upp sig så släpar man sig till jobbet trots sjukdom. Att män "gnäller" mer och upplever sig som sjukare handlar helt enkelt bara om att man vill känna lite medkänsla så att man sedan kan gå till jobbet och sköta sin plikt istället för att belasta vården och Försäkringskassan. En annan anledning till detta är att sjuk- och hälsovård är uppbyggd för kvinnor istället för män. På nästan alla sjukhus finns en speciell klinik (Gynekologkliniken) anpassad för kvinnor. Något motsvarande finns inte för män. Medan alla kvinnor från 40 år kallas för mammografiundersökning så finns det inte något motsvarande för män. Detta trots att ungefär dubbelt så många män dör i prostatacancer än kvinnor dör i bröstcancer. Istället finns det mängder av vittnesmål som berättar om att män helt enkelt vägrats PSA-test trots att dom velat göra detta. Vi har i själva verket en sjuk- och hälsovård skapad för halva befolkningen medan den andra halvan sliter på jobbet tills man dör i förtid. 90% av alla som dör i arbetsplatsolyckor är män. När media skriver om dålig arbetsmiljö handlar det däremot oftast om kvinnligt dominerade arbetsplatser.

Så här på Fars Dag kan det också vara anledning att uppmärksamma alla de barn som inte har något kontakt med sina pappor. Vid en separation anses det mer eller mindre självklart att det är mamman som ska ha vårdnaden. För att en pappa ska få vårdnaden krävs mycket starka skäl och en totalt olämplig mamma. Istället utstängs många pappor från kontakt med sina barn. Där pappan straffas, men barnet är den som lider. Det finns kanske ett skäl till varför 70% av alla som begår självmord är män?

Det är dags för ett samhälle utan diskriminering på grund av kön. Åt båda hållen!

» Om att känna skadeglädje

Mexico
Jag är inte speciellt idrottsintresserad. Visserligen kanske inte påståendet "den mesta idrotten jag sysslar med är att hoppa över sportsidorna i tidningen" stämmer, jag försöker ju springa en motionsrunda ett par gånger i veckan. Men intresset för vad som sker inom idrottsvärlden är mycket lågt. Det händer dock att jag skummar igenom vad som står på sportsidorna i tidningen. Det är där jag uppmärksammar att USA:s blivande president Donald Trump kanske känner sig missbelåten just nu. Han har ju gjort upprepade utfall mot mexikaner och har bland annat lovat att bygga en hög mur längs hela gränsen mot Mexico för att förhindra att äckliga mexikaner kan ta sig in i det fina USA. Kanske borde muren varit byggd redan tidigare! I går spelade nämligen USA och Mexico VM-kval i fotboll (riktig fotboll alltså, inte den där konstiga amerikanska varianten som ju inte har med fotboll att göra). Matchen spelades i Ohio på amerikansk hemmaplan - men Mexico vann med 2-1! Mexicos lagkapten Rafael Márquez, som också slog in det avgörande 2-1 målet, kommenterade efter matchen situationen för mexikaner i USA med: - "Kanske har de det tufft just nu, i den här tiden av intolerans. Kanske kan den här segern få dem att glömma vad som precis har hänt här i USA." Troligtvis tillhörde det amerikanska laget den stora majoritet av amerikanerna som INTE röstade på Donald Trump. Innan matchen ställde man upp sig för traditionsenligt lagfoto. Men på ett gemensamt foto med varannan spelare amerikan och varannan mexikan. Vi ska inte skylla valresultatet på det amerikanska folket, vi ska lägga skulden för resultatet på det amerikanska valsystemet.

» Bedragare del 309

Ibland kan man inte låta bli att skratta för sig själv. Jag fick det här mejlet i mejllådan i förmiddags, och kunde ju inte låta bli att forska lite vad det här egentligen handlar om. Har NI hört talas om Ho'oponopono? Jag hade i varje fall aldrig hört talas om det förr. Så här löd mejlet:

Hawaii
Hi,

People have been asking him for it...

And now it's finally here...

Introducing the brand new Ho'oponopono Certification...

the most in-depth, complete, immersive training on the deeper secrets behind and beyond his best-selling books, Zero Limits and AT Zero.

It's waiting for you here:

Ho'oponopono Certification Program

Once you gain access, you'll discover raw footage of Dr. Joe Vitale and Dr. Hew Len sharing secrets never before released to the public.

And you will have access to even more information, secrets, advanced thinking, and much more.

Secrets that bring you to "zero."

Secrets you can only get here:

Ho'oponopono Certification Special Offer...

This is for you. Grab it.

Joe Vitale's

Lite letande på nätet efter Ho'oponopono visar att detta tydligen är någon uråldrig hawaiiansk vetenskap. Enligt denna så är allt du ser omkring dig en illusion av hur du känner dig inombords. Med andra ord: Det finns inget där ute. Men genom att upprepa dessa fyra korta meningar:
Jag beklagar.
Snälla förlåt mig.
Tack.
Jag älskar dig.
så ofta man kan så läker man sig själv, och då läker man också alla andra, som ju bara är en illusion av hur du känner dig. Så ha det i åtanke om någon mår dåligt. Bara upprepa "Jag beklagar. Snälla förlåt mig. Tack. Jag älskar dig." så läker du dig själv och därmed allt omkring dig som ju inte finns. Ja, något ditåt.

Inga kommentarer: