Kanske är det dags att berätta lite om Sverigedumokratisk politik - i verkligheten. I går hölls det omröstning i Riksdagen om godkännande av det globala klimatavtalet som förhandlades fram i Paris förra året. Avtalet syftar till att begränsa utsläppen av växthusgaser och motverka klimatförändringarna som börjar bli allt mer uppenbara för nästan alla. Omröstningen i Riksdagen slutade med att 261 ledamöter röstade för avtalet (Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Moderaterna, Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna). 39 ledamöter röstade emot (Sverigedumokraterna). Alla (jag säger ALLA) partierna i Riksdagen var alltså för detta avtal. Men Sverigedumokraterna röstade emot! Kanske har dom bjudits på middag av Oljeindustrin?
Tidigare har Sverigedumokraterna framfört att dom skulle stödja ett lagförslag som innebar att vid offentliga upphandlingar skulle det i förutsättningarna skrivas in att löner och avtal skulle vara i enlighet med kollektivavtal på den svenska marknaden. De borgerliga partierna till höger har naturligtvis varit motståndare eftersom dom hellre vill att företag ska kunna konkurrera genom att betala personalen lägre löner. Sverigedumokraterna hade däremot från början deklarerat att dom skulle stödja lagförslaget. Men, så bjöds deras representanter på middag av Näringslivets organisationer, så när omröstningen kom röstade Sverigedumokraterna Nej.
Vad vi kan se en allt tydligare trend av är att Sverigedumokraterna sitter i storfinansens knä. Att kalla sig för "Arbetarparti" är inte längre aktuellt.
Men jag vill passa på att ge en eloge. Ett verkligt beröm. Sverigedumokraternas ekonomiskpolitiske talesman Oscar Sjöstedt har ju blivit rejält omskriven i dagarna. Först för att han 2011 på en videofilm ses berätta en vidrig historia om hur en grupp nazister som han jobbade ihop med ett antal år tidigare kunde roa sig med att stå och sparka på kroppar av döda får och skrika "Die Juden". Något som Oscar Sjöstedt tyckte var mycket komiskt, så komiskt att det måste vidareberättas. Allt ackompanjerat av ett våldsamt skrattande. Sedan dök det upp uppgifter om hur han 2005 gått på en intern, mycket extrem, nazistisk konsert tillsammans med några vänner. Hur jag ska kunna ge honom en eloge för detta? Jo, jag har hört honom kommentera och försöka "prata bort" detta. Och jag har imponerats av hans minne att komma ihåg detaljer från händelser som inträffade för mer än 10 år sedan och som, enligt Oscar Sjöstedt, förklarar varför det hela inte alls var så farligt som det låter. Det är fantastiskt att komma ihåg så små detaljer från händelser som han menar inte var så anmärkningsvärda eller uppseendeväckande. Jag kommer minsann inte ihåg vilka jag gick och ut åt mat med eller gjorde något annat tillsammans med för 10 år sedan. Jag kommer knappt ihåg att jag varit på ställen för 10 år sedan. Oscar Sjöstedt har en fantastisk hjärna med fantomminne!
» Bedragare del 303
Visst är det så att vi alla blir jättenyfikna när vi får ett mejl från Google Drive där det står att vi fått ett viktigt dokument. Vid sådana tillfällen kliar det verkligen i fingrarna att klicka på länken och öppna dokumentet. Ett mycket enkelt mejl:
En vän har delat ett viktigt dokument med dig.
View Document
©2016 Google Drive
Men sedan är det där med att jag faktiskt inte använder Google Drive. Varför skulle någon då skicka ett viktigt dokument till mig den vägen? Och avsändaradressen gör ju att man blir lite misstänksam. noreply@gdriveimprotantdocument.com! Observera "improtant", inte "important". Jag tror faktiskt att jag slänger skiten i papperskorgen. Kanske ska vi lägga till att mitt epostprogram lade mejlet i mappen för "Junk E-mail" automatiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar