Mer påskfunderingar

» För höga löner

Här i Sverige kämpar de gammelliberala (Jan Björklunds Folkpa... f'låt Liberaler) och de nyliberala (Annie Lööfs Centerparti och Ebba Busch Thors Kristdemokraterna) för att politikerna i Riksdagen ska sänka lönerna. Ja, i varje fall de lägsta lönerna tycker dessa "liberaler" ska sänkas av politikerna om inte fack och arbetsgivare kan komma överens om just detta på det traditionella sättet - genom förhandlingar alltså. Det är ju en ganska spännande liberal tanke att politikerna ska bestämma lönerna. Ja, i varje fall sänka de lägsta lönerna. Några krav från samma nyliberala politiker om att politikerna skulle sätta ett tak för hur höga löner som får betalas ut har jag ännu inte sett till. Eller att lönerna för vissa yrken ska höjas? Men det kanske kommer? Eller....

Hur som helst så ser jag att även riktigt överbetalda girigbukar kan drabbas av lönesänkningar - utan att politikerna har lagt sig i. Lloyd Blankfein, som är vd för Investmentbanken Goldman Sachs, fick förra året se sin lön sänkt till futtiga 198 miljoner kronor från Goldman Sachs. Det var ett minus på 8,3 miljoner sedan året innan. Om vi räknar på de 12-15.000 kronor i månadslön som våra insiktsfulla liberala politiker tyckte var en lämplig svältlön så motsvarar sänkningen som Lloyd Blankfein drabbades av lönen för cirka 50 personer. Han får väl trösta sig med att han fortfarande tjänar lika mycket som 1.100 liberala svältlöner.

En intressant fråga är vad man gör med 200 miljoner kronor som trillar in på kontot varje år. Ska man göra skäl för lönen så lär man ju inte ha så mycket fritid över så att man kan spendera slantarna på "vin, kvinnor och sång" i varje fall. Man kan ju köpa sig en riktigt vräkig bostad som man kan betala en massa människor för att sköta. Med tanke på hur lite fritid man har så kanske man kan betala folk för att bo där också. Själv lär man inte ha tid. Hade den lyckosten bott i Sverige hade han till och med kunnat få andra skattebetalare till att subventionera boendet genom ROT- och RUT-avdrag. Min gissning är att slantarna investeras så att barn, barnbarn och barnbarns barn kan leva i sus och dus i all evighet utan att behöva jobba. Om man nu har haft tid med att skaffa barn...

» Liberaler med problem

Våra liberaler är oroliga. Det har blivit alldeles för mycket av förnyelsebar energi i vårt avlånga land. Vilket är en utveckling som en sann liberal får frossbrytningar av när han inser vilka konsekvenser något sådant får. Förnyelsebar energi? Hu, så hemskt! I varje fall har tre liberala politiker skrivit en debattartikel i Helsingborgs Dagblad med denna innebörden. Einar Fjellman, Sven Bergman och Per Lindskog, som dom tre heter, oroar sig för utvecklingen under rubriken: "Hindret är att flera partier låst sig i föreställningen att begreppet 'förnybart' måste styra elproduktionen." Gissningsvis finns väl samma debattartikel i Sydsvenskan, det brukar vara så, men jag hittar den inte där. Däremot verkar Sydsvenskan med anledning av just detta stora problem för mänskligheten kunna förutse framtiden. Bilden visar nämligen senaste nytt just nu på Sydsvenskans sajt. Klockan 1431 vet man att det vid 16-tiden var strömavbrott på flera orter i västa Skåne. Att det blev "västa" istället för "västra" eller "värsta" skyller vi på brådskan med att få ut nyheten - innan den hinner hända.

Nu ska vi dock vara ärliga. Vad herrarna Einar, Sven och Per oroas över är egentligen inte att vi får för mycket sol och vind. Snarare är det så att om vi får för mycket sådan energi så kan inte kärnkraften konkurrera. Och, det är DET som kärnkraftskramarna inom Liberalerna oroas över. Tänk den hemska tanken, vi behöver inte kärnkraften! Hu, så hemskt!

» Så säger statistiken att vi tycker

Jag har alltid tyckt att Statistik är spännande. Kanske beror detta på att jag för den svenska krigsmakten aldrig fick läsa Statistik vid Lunds universitet. Hur som helst skulle man kunna fylla en daglig blogg med inget annat än kommentarer till olika opinionsundersökningar och liknande statistik. Det blir dock nog tyvärr lite för enformigt och tråkigt. Kanske nästan lika tråkigt som att läsa Sven Tycker... Hur som helst tänkte jag i dag njuta lite av att två media på någon dag presenterat sina väljarundersökningar. Dels Dagens Nyheters undersökning av Ipsos och dels TV4:s undersökning gjord av Novus.

Om vi börjar med Novus så visar denna att alla tre Rödgröna partier ökar medan alla fyra Borgerliga partier minskar. Skillnaden mellan blocken är nu försumbar. Socialdemokraterna har dock ökat medan Moderaterna minskat så att nu är S större än M igen. Vänsterpartiet ligger på fjärde plats, dvs störst av de mindre partierna. Kd ligger stationerade under spärren medan Folkpartiet närmar sig samma spärr.

Om vi fortsätter med Ipsos så visar denna på ungefär samma utveckling. Blocken är ungefär lika stora (här med övervikt för de Rödgröna). En kraftig ökning för S gör att dom även här passerat Moderaterna och åter är störst. Vänsterpartiet är även här störst av de mindre partierna, Kristdemokraterna är tryggt förankrade under spärren och även här närmar sig Liberalerna spärren efter ett rejält ras. En annan stor förlorare är Sverigedemokraterna som nu är nere under 15%. I båda undersökningarna har FI ytterligare en bit kvar innan man närmar sig spärren.

I en tredje undersökning gjord för Aftonbladet av Inizios om partiledarnas popularitet kan vi se att det är Jonas Sjöstedt och Anna Kinberg Batra som ligger i gemensam topp med Stefan Löfven strax bakom. Bland kvinnor och bland ungdomar ligger Jonas Sjöstedt i ensam majestät i toppen av förtroendeligan. Bland männen däremot är det Jimmie Åkesson som ligger i topp. Enligt den här undersökningen har 40% av männen förtroende för Sverigedumokraternas ledare. Vad är det med alla dessa män? Har dom druckit för mycket sprit? Ett stort grattis till Jonas Sjöstedt i varje fall.