I dag är det 30 år sedan Sveriges statsminister Olof Palme mördades. Ett mord som fortfarande inte är uppklarat och där polisutredningen bara fortsätter och fortsätter. Spekulationerna och teorierna är många, den ena mer eller mindre fantasifull eller realistisk. Själv har jag naturligtvis ingen aning om hur det gick till. Jag blir dock allt mer, allt eftersom tiden går och frågetecken efter frågetecken dyker upp, övertygad om att det inte är så lätt som en ensam knäppgök utan att mordet var välplanerat av någon form av gruppering. Inhemsk eller utländsk. Ett mord som har sin grund i det fruktansvärda Palme-hat som fanns inom många grupper. Ett hat som dessa grupper i dag inte riktigt vill kännas vid. Olof Palmes internationella engagemang skapade många fiender. Både utomlands och inom högergrupper i Sverige. Hatet hade många gånger en retorik som påminner om dagens hat mot allt som inte är renrasigt svenskt från nynassar, rasister och den övriga sverigedumokratiska svansen. Jag var aktiv i SSU och lokalt inom Socialdemokratin under en lång period och förfärades då över den hatretorik som fanns inom t.ex. dåvarande MUF, Moderaternas ungdomsförbund. Detta hat fanns också inom militär, bland vissa poliser osv som var förfärade över den brist på underdånighet gentemot USA som Olof Palme visade när han kritiserade supermaktens övergrepp. Det förvånar mig inte det minsta om det var detta extrema hat som resulterade i mordet. Jag utesluter inte några teorier. När man i dag läser borgerliga beskrivningar av denna tid blir man förvånad över hur man gör allt för att förminska och förtränga hatet. Verkligheten är den att dagens fega och utslätade socialdemokrati skulle behöva en ny politiker med visioner och mod, en politiker av Olof Palmes dimension.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar