fredag 25 december 2015

Juldagen

» Julen som fridens högtid

Ljus
För ett par dagar sedan tyckte jag till om Israels ambassadör i Sverige Isaac Bachmans skryt över hur duktiga Israel är på att integrera invandrare. Och jag konstaterade att det var en sanning med modifikation. Vad Isaac Bachman undanhöll läsarna var situationen för t.ex. palestinier på ockuperade områden. Själv har jag med tiden blivit allt mer pessimistisk inför möjligheterna för en fredlig lösning på denna konflikten inom en rimlig tid. Det finns allt för många som egentligen inte vill ha någon fredlig lösning. På den palestinska sidan finns det extrema grupper som inte vill ha någon lösning på konflikten om denna inte innebär ett totalt utplånande av den israeliska staten. Något som ju INTE är en lösning på konflikten. Inte heller dagens styrande i Israel under Likuds premiärminister Benjamin Netanyahu vill egentligen ha en fredlig lösning som kan accepteras av båda parter. Om man önskat en fredlig kompromiss hade man inte fortsatt med den bosättarpolitik som förs i brott mot alla internationella regler. En bosättarpolitik som innebär att det ständigt flyttar in fler och fler judiska bosättare på ockuperad mark samtidigt som man tränger bort den palestinska befolkningen. Om man fortsätter med denna politik är syftet naturligtvis att så småningom komma till en punkt där man totalt annekterar den ockuperade Västbanken. En politik som har stöd från stora delar av det israeliska samhället. Dock tveksamt om det gäller en majoritet? Bland palestinierna sprids därför allt mer en desperation eftersom det inte finns något hopp om en framtid. Det är så man ska tolka palestinska ungdomars våldsamma attacker mot israeler. Allt ifrån bara stenkastning till blodiga mord. Attacker som dock inte leder någonstans mer än till att ungdomarna mördas av israelisk militär och polis. Under det sista kvartalet har 20 israeler dödats av palestinier. Under samma period har 121 palestinier dödats av de israeliska säkerhetsstyrkorna. Drygt hälften av dessa beskrivs som våldsverkare, resten råkade tydligen bara hamna emellan. Den israeliska säkerhetsapparaten använder helt enkelt ett överdrivet våld som inte står i rimlig proportion till vad som egentligen är nödvändigt för att skydda människor från våld.

Att det gäller olika regler för judar och palestinier kan vi se när ett resultat av mordet i somras på den 18 månader gamla palestinska pojken Ali Dawabsheh och hans föräldrar som mördades av en judisk terrorgrupp blev att den israeliska polisen fick tillåtelse att använda "tortyrliknande" förhörsmetoder (som t.ex. våldsamma skakningar) även mot militanta judiska extremister. Den typen av tortyr var tidigare endast förbehållen palestinier. Delar av Israel är idag "chockade" av en film som visar hur man i samband med en judisk bröllopsfest hyllade morden och bland annat högg knivar i en bild på den mördade 18-månaders palestinska pojken. På bröllopsfesten delades det också ut militära vapen till bröllopsgästerna när dom kom och man sjöng hatsånger om palestinier. Det finns alltså på båda sidor extrema grupper som inte vill ha fred utan som vill ha fortsatt våld utan någon som helst kompromissvilja. Till och med de styrande med Likuds premiärminister Benjamin Netanyahu i spetsen uppger sig vara chockade.

Hur ska vi få en fred och samexistens som kan accepteras av alla? Jag är mycket pessimistisk! Bland annat eftersom västvärlden inte "vågar" ställa rejäla krav på Israel. Det finns en känsla av dåligt samvete för den behandling som judar utsatts för. Och samtidigt en rädsla för att bli beskyllda för antisemitism. Det är därför viktigt att poängtera att ställa krav på Israel är inte om någon form av antisemitism. Lika lite som att ställa krav på Ryssland handlar om någon form av rysshat. Men vi kan utsätta Ryssland för blockad och sanktioner för ockupationen/annekteringen av Krim men inte ställa samma krav på Israel för ockupationen av Västbanken. Eller på Marocko för annekteringen av Västsahara. Det finns full anledning att kritisera Ryssland för annekteringen av Krim, men vi ska komma ihåg att åtgärden har ett mycket starkt stöd av en majoritet av befolkningen på Krim. Detta gäller inte Israels ockupation av Västbanken. Den har inget stöd av befolkningen på Västbanken, förutom de judiska bosättare som flyttats dit EFTER ockupationen. Det är ett tålmodigt arbete som står framför många politiker. Man MÅSTE vara optimist, men det är svårt! här, här och här.

Inga kommentarer: