tisdag 30 september 2014

Fredrik Reinfeldts uppgång och fall

Det sovande folket
» Ska man skratta eller gråta: I gårdagens Svenska Dagbladets Språkspalt skriver Olle Josephson under rubriken Toppbetyg för Reinfeldt i Romsons test och hyllar Fredrik Reinfeldt för hans fantastiska talförmåga. Han har tydligen läst en kandidatuppsats från 1994 där Åsa Romson (i dag språkrör för Miljöpartiet) granskat ett antal riksdagsledamöter. Där lyssnare fått betygssätta deras tal. Och Fredrik Reinfeldt vann överlägset. Han var intressantast, mest aktiv, aggressiv, känslosam och konstfull. Hon har även undersökt kroppsspråk och verbalt språk. Och även här blev det toppbetyg. Han tittade på sin publik, använde händerna osv. Hans språk var enkelt och vardagsnära. Fast sedan dess har det tydligen gått utför. Språket har helt enkelt blivit utslätat och tråkigare. Mer anpassat kan man kanske säga. En annan sak man kan säga har hänt sedan 1994 och fram till i dag är att Fredrik Reinfeldt anpassat sig och tonat ner sina synpunkter. Det var nämligen just 1994 som Fredrik Reinfeldt gav ut sin bok Det sovande folket. En bok där han bland annat beskrev sin grundläggande ideologi. Som bland annat innebar att samhället inte skulle ansvara för några andra förmåner än att förhindra att folk svälter ihjäl. - "Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras". Det är här vi kan se förklaringen till de kraftiga försämringarna i Sjukförsäkring och Arbetslöshetsförsäkringen. Boken innehåller även en massa andra skrämmande citat. På den tiden var han duktig på att uttrycka sig men fram till i dag har han anpassat sig till verkligheten. Och gjort allt han kunnat för att boken skulle suddas ut ur vårt medvetande.

» Medias ansvar: I söndags berättade jag om det Konservativa partiets regeringsledamot Brooks Newmark som tvingades avgå sedan tidningen Sunday Mirror avslöjat hans mindre anständiga kontakt med vad han trodde var en ung och vacker partiaktivist. Men det visade sig vara en tidningsjournalist som använde bilden på en svensk fotomodell för att snärja Brooks. Det ger anledning till att fundera över medias ansvar och möjligheter. Är det riktigt av en journalist att medvetet snärja någon i något som kanske inte alls ens hade hänt om inte journalisten byggt upp det hela? Var ligger gränsen för journalistiken? Själv tycker jag att det här ärendet verkar vara minst ett steg för långt. Det är uppenbart att vi inte alltid kan lita på journalistiken. Och syftet bakom journalistiken kan ibland vara dunkelt.

» Dagens skratt: Jag läser i Aftonbladet Lena Mellins funderingar kring varför Socialdemokraterna nominerade Urban Ahlin, Moderaterna Tobias Billström och Sverigedemokraterna Björn Söder till Talmän. Det är helt enkelt ett sätt att bli av med obekväma personer inom partiet. En spark snett uppåt och du är av med dom! Undrar hur Tobias Billström och Björn Söder känner för det? Dom kan väl sätta sig gemensamt i en hörna och omväxlande skratta och gråta!

Inga kommentarer: