Borgerlighetens framtid

» Kampanjen inledd: Sedan Fredrik Reinfeldt på valnatten meddelade att han skulle avgå, inte bara som statsminister utan även som partiledare, har det varit totalt tyst från honom. Det har varit som om han blivit uppslukad av ett av Universums svarta hål. Så har det naturligtvis inte varit utan han har troligtvis suttit hemma i sin kammare och gråtit. Troligtvis har han ända in i det sista hoppats på att ett under skulle ske och ett omöjligt försprång skulle kunna hämtas in. Precis som väntat blev det inte så och Fredrik Reinfeldt måste ha drabbats av en svårartad chock. Vilket dock inte verkar vara något mot den chock som det Moderata partiet drabbades av när han på valnatten deklarerade att han avgick som partiledare. Själv har jag svårt för att förstå hur detta kunde bli så chockartat. Till och med en gammal gubbe som er bloggare utan insyn i det Moderata partiet kunde ju gissa att en valförlust skulle innebära att Fredrik Reinfeldt skulle börja söka sig om efter ett annat jobb. Fast jag förstår den chock som drabbade partiet när han deklarerade detta så snabbt och chockartat. DET var hemskt dåligt skött. Hur som helst är det uppenbart att detta innebär den stora vändpunkten för de "Nya Moderaterna" som troligtvis efter det som hänt övergår till att bli de "Gamla Moderaterna" igen och därmed även om en tid överlämnar posten som störst inom Borgerligheten till något annat parti.

Sista gången vi kan använda den här bilden kanske?

Själv är jag undrande över vem som ska ta över den fallna manteln inom Högerblocket. Är det Sverigedemokraterna som kommer att släppas in i värmen och därmed också ta över ledarrollen? Kommer Centerpartiets nedåtgående trend "äntligen" att vända. Annie Lööf verkar tro detta, men jag tvivlar på att hennes kaxighet kommer att få någon sådan effekt. Nu gick valet i år mindre dåligt än väntat, men det var fortfarande sämre än förra valet. Som var sämre än valet innan. Som var sämre än valet innan. Och så vidare. Nä, med Annie Lööf vid rodret är det nog inte Centern som tar över rollen som Borgerlighetens ledare. Även om hon nog tror och hoppas på detta. Kristdemokraterna och Göran Hägglund lär det inte bli. Partiet har sin givna plats, men den kommer inte att bli så mycket större. Det kvittar vem som är partiledare. Dessutom tror jag inte det finns någon mer lämpad än Göran Hägglund. Återstår Folkpartiet. Där Jan Björklund fortsätter att vara ett sänke. - "Pekpinnefascisten" som Annie Lööf för några år sedan kallade honom. Att han inte inser att han gjort sitt är förunderligt. Det faktum att Birgitta Ohlsson faktiskt fått klart fler kryss än Jan Björklund borde väl om något vara det som får Jan Björklund att inse att hans tid är över. Kanske är det så att ett "nytt" Folkpartiet utan Jan Björklunds totala fixering vid att införa en "pluggskola" skulle kunna bli Borgerlighetens nya ledarfigurer. Ett radikalt socialliberalt parti under Birgitta Ohlsson kanske är det som behövs. Hur som helst får Fredrik Reinfeldt söka nytt jobb. Och det var väl kanske det som var på gång när han nu "äntligen" dök upp från sitt Svarta hål i samband med FN:s Miljökonferens i New York. En konferens som hans eget partiorgan Svenska Dagbladet i går betecknade som totalt meningslös. Läs vad jag skrev i går. Så det var nog inte för Miljökonferensen som sådan som Fredrik Reinfeldt dök upp i New York. Kanske håller han på att lansera sig som FN:s nya Generalsekreterare efter Ban Ki Moon som ju snart ska ersättas. Och det är på många håll som det spekuleras om detta. Det är visst Europas tur nu. Lycka till Fredrik!

» Lyckad personvalskampanj: Under dagen har nu även landstingsvalet blivit färdigräknat. Och er bloggare kan konstatera att min personvalskampanj blev mycket mer lyckad än vad jag hade räknat med. Jag satte som mål att få 10 personkryss, men när nu valet är färdigräknat på Länsstyrelsen så visar det sig att jag fått mer än dubbelt så många personkryss. Närmare bestämt 23 stycken. Och det får väl betecknas som lyckat. Det finns förstås dom som fått fler kryss...

» Det är kanske dags att byta bank: I Svenska Dagbladet kan vi i dag läsa om hur bankerna lurar oss på låneräntorna och hur dom döljer hur mycket deras högsta gubbar får i ersättning. Nordeas VD Christian Clausen har en fast lön på 11,7 miljoner och till detta bonus och liknande på ytterligare 10,5 miljoner. SEB:s Annika Falkengren har en fast lön på 8,5 miljoner och till detta lite extra fickpengar på 4,2 miljoner. Swedbanks Michael Wolf är rena låglönejobbaren med bara 8 miljoner i årslön . SHB:s Pär Boman slutligen har en fast lön på 11,3 miljoner och till detta bara småpengar i rörliga fickpengar. Totalt tjänar alltså dessa 4 personer omkring 55 miljoner. Det är en girighet och snikenhet som är sjuk. Samtidigt som vi bankkunder skinnas på slantar och får allt sämre service. Det är nog dags att byta bank! Läs här och här till exempel. Skriv sedan till din bank och undra om detta är rimligt.