söndag 21 januari 2018

Kramens Dag - ge någon en kram

» Varning

När en socialdemokratisk minister blir allt för hyllad av borgerliga ledarsidor, debattörer och politiker gäller det att börja bli rejält misstänksam. Allt för ihärdiga hyllningar från den sidan är en mycket tydlig varningssignal om att något inte står rätt till. Nu senast har det blivit aktuellt i samband med att militärlobbyn i Försvarsberedningen kommit fram till att: - "Ett väpnat angrepp mot Sverige kan inte uteslutas". En slutsats som ju ska tolkas som att Ryssland med största sannolikhet inom de närmaste åren kommer att genomföra ett oväntat väpnat anfall för att ockupera Gotland. Man skulle också kunna uttrycka tanken att: - "Ett väpnat angrepp från USA på order av Donald Trump mot länder som röstar mot USA i FN kan inte uteslutas"? Tanken att Donald Trumps reprisalier mot länder som inte lyder i FN går så långt är egentligen mycket osannolik. Men... Det är ett ordval som har mycket stor skillnad mot det tidigare nämnda ordvalet från Försvarsberedningen. Margot Wallström använder nämligen Försvarsberedningens gamla ordval: - "Ett enskilt militärt angrepp mot Sverige är osannolikt". Det är en avgrund mellan dessa båda förutsägelser. Eller? I HD och SDS är "Senior Columnist" Per T Ohlsson förtvivlad över Stefan Löfvens inkompetens som inte slår ordförandeklubban i huvudet på Margot Wallström och beordrar henne att stämma in i krigshetsen som Peter Hultqvist, borgerligheten, militärlobbyn och alla de andra krigshetsarna enats om. För det är ju en radikal skillnad mellan "inte uteslutas" och "osannolik". Läs med ett glatt leende på läpparna Peter Fällmar Anderssons förklaring till bakgrunden till dessa båda ord och skillnaden i betydelse. Själv skulle jag vilja hävda att det inte alls är osannolikt att Försvarsminister Peter Hultqvist är mutad av militärlobbyn, kanske kan det till och med inte uteslutas att det är så. Fast jag tror faktiskt inte att det är sannolikt.

Non violence

Om vi ska vara ärliga så vad det hela egentligen handlar om är att fortsätta leta argument för att Sverige MÅSTE söka medlemskap i NATO och rusta upp krigsmaskineriet. För enligt militärlobbyn så kommer nämligen ett ryskt anfall när som helst om vi inte omedelbart kryper in under NATO:s kärnvapenparaply. DÅ, blir det omedelbart återigen "osannolikt" med ett ryskt överraskningsanfall i motsats till dagens höga risk i formuleringen "inte uteslutas". Ja, eller hur vi nu ska förklara det hela. Jag måste erkänna att jag just nu känner mig en aning förvirrad. Men jag är å andra sidan bara en "Senior Blogger" vid namn Sven O Ohlsson.

Hur som helst har en av våra kommande militära partners, Turkiet, inlett attacker mot kurdiska områden inne i Syrien. NATO-medlemmen Turkiet fäller bomber över kurdiska områden i Syrien som kontrolleras av den kurdiska YPG-milisen. De kurdiska styrkorna i Syrien (och Irak) tillhör de mest framgångsrika i att bekämpa IS terror. Men sådant struntar Turkiet i eftersom man där är livrädda för ökad styrka hos det kurdiska folket som ju vill skapa en självständig kurdisk stat i de områden där kurderna bor. Detta innefattar också områden i Turkiet som den turkiska regimen i Ankara vägrar att acceptera. Istället väljer alltså vår blivande militärallierade att attackera grannlandet Syrien för att bekämpa kurderna där. Detta är alltså ett av de länder som Sverige vid ett medlemskap i NATO förbinder oss att militärt stödja. Fast detta vägrar naturligtvis NATO-älskarna att berätta. Dom berättar bara att de övriga NATO-medlemmarna är förpliktigade att hjälpa oss. Inte att vi är förpliktigade att hjälpa dom andra. Fast det är ju "osannolikt" att Turkiet begär hjälp från sina NATO-allierade!

För övrigt har Frankrike begärt att FN:s Säkerhetsråd ska sammankallas för att diskutera den Turkiska aggressionen. Något som Sverige stödjer (sammankallandet alltså - inte den turkiska aggressionen). Det senare kan bara "inte uteslutas".

lördag 20 januari 2018

Ett omöjligt uppdrag

» Lösenordsbytardagen

I dag tycker dom att vi alla ska byta ut våra lösenord. Ett uppdrag som faktiskt är helt omöjligt. Överhuvudtaget så är alla de "goda" råden om våra lösenord helt omöjliga att följa. Man ska inte använda samma lösenord på flera ställen. Man ska skapa lösenord som är svåra att lista ut. Man ska inte skriva ner sina lösenord. Sedan ska man byta ut alla sina lösenord med jämna mellanrum. Är det någon som följer alla dessa råd? Var i så fall vänlig och räck upp handen. Min gissning är att alla (3 eller 4 alltså) läsare av dessa rader omedelbart satte sig på händerna istället för att räcka upp handen. Dessa råd är OMÖJLIGA att lyda.

Datorbekymmer någon?
Jag uppskattar att jag har ungefär 250 lösenord som ska hållas reda på. En del ytterst känsliga, andra mindre känsliga. Att inbilla mig att någon med normalt användande av Internet har olika lösenord på alla ställen och dessutom byter ut dessa regelbundet går inte. Naturligtvis är det så att man har vissa lösenord som inte är allt för krångliga att komma ihåg som man använder på flera olika ställen som inte är allt för känsliga. Dessa byts inte allt för ofta eller kanske aldrig. På mer känsliga platser kanske man skapar lite mer krångliga lösenord som man kanske dessutom är lite mer försiktig med att återanvända.

Naturligtvis är det viktigt att tänka på säkerheten. Men det är faktiskt omöjligt att följa de råd som finns.

fredag 19 januari 2018

Sten Stures Ben ska firas

» #Metoo fortsätter

Även om #Metoo lämnat de stora rubrikerna bakom sig så fortsätter avslöjandena som ett resultat av rörelsen. Avslöjanden som görs får ofta stora konsekvenser för de som pekas ut. Det positiva i detta är att det förhoppningsvis gör att översittare och snuskhumrar som utnyttjar sin makt och sin ställning på ett felaktigt sätt tänker sig för en ytterligare gång när dom ser att det faktiskt kan få konsekvenser. De som blir utsatta har förhoppningsvis förstått att övergrepp är INTE acceptabelt. Det är inget man måste stå ut med! De som har ansvar för att ta emot anmälningar inser kanske nu att man måste ta anmälningar och rapporter på allvar. Det är inte acceptabelt att tysta ner.

#Metoo" HSPACE="5" VSPACE="5">
Precis som med så mycket annat händer det naturligtvis att konsekvenser inte står i rimlig proportion till det som hänt. Händelser som ligger långt tillbaka i tiden kanske inte motiverar svåra konsekvenser många år efter. Kriminella handlingar har oftast någon form av preskriptionstid. Det är inte rimligt att straffa människor hårt för enstaka felsteg som skett för många år sedan. Har jag snattat i en affär när jag var 17 och inte upprepat detta ska jag naturligtvis inte straffas för detta när jag är 40. Har jag varit lite för påträngande för 15 år sedan och inte fortsatt med den typen av uppträdande så är det kanske inte rimligt med svåra konsekvenser i dag. Vi får inte heller acceptera att människor använder uppmärksamheten för olika former av "hämnd" eller påhittade händelser för att straffa en oskyldig.

Men, detta förminskar inte alla de historier som nu kommer fram och som handlar om en vidrig verklighet. Jag är övertygad om att övertrampen och överdrifterna är en bråkdel av det som kommer fram. Det är därför viktigt att grundtanken i #Metoo-rörelsen hålls levande. Det vill säga att det är inte acceptabelt med övergrepp mot en svagare part. Den som begår övergreppen ska känna av konsekvenser av sitt handlande. Detta ska ske NU och inte om 15 år. Det är viktigt att alla vågar anmäla och protestera.

Det är också viktigt att inse att den här typen av agerande är inget nytt, och det finns inom alla grupper. Ju större chans till makt över andra, desto större är risken för att något otillbörligt händer. I dag kunde vi läsa om #sanningenskagöraerfria som handlar om berättelser om övergrepp inom den svenska frikyrkan. Personer som får makt och som vill missbruka den makten finns inom alla grupper. Alla våra politiska partier har haft avslöjanden. Ingen går fri. Ju mer makt man får desto större blir risken för att denna missbrukas. Det kan vara religiös makt, det kan vara politisk makt, det kan vara yrkesmässig makt. Det kan vara ren muskelmakt. Alla kan drabbas. Det innebär också att alla måste ta det på allvar och vara uppmärksamma.

torsdag 18 januari 2018

I dag är det Nalle Puh-dagen

» Så kan det kanske gå

Det är valår, och vi får vara beredda på ett ökat intresse för alla väljarundersökningar som görs. Det finns många sådana. Varje tidning med självaktning har ju sin undersökning. Tillförlitligheten för alla dessa undersökningar är nog lite si och så. Studerar man dom alla lite mer, så kan man se att en del väldigt ofta lutar åt ett visst håll och andra åt ett annat håll.

Men alla dessa tvivelaktigheter gör ju inte studerandet av undersökningarna mindre spännande. Vi kan ju alla välja våra favoritundersökningar baserat på vilkas resultat som gör oss mest glad. I dag har jag t.ex. roat mig med att studera den undersökning som Metro i dag publicerar och som görs av Yougov. Resultatet är hur som helst ganska spännande, så jag tänkte ägna lite utrymme åt den.

Den största vinnaren i undersökningen, jämfört med förra månaden, är Centern som får 9,1% (+1,2). Sympatisörer som man uppenbarligen tagit tillbaka från Moderaterna som nu är månadens stora förlorare. 20,9% (-1,8). Den här undersökningen tyder på att Taxi-Uffe Kristerssons smekmånad nu är över. Dom andra båda förlorarna är Folkpa... f'låt Liberalerna som trillar under strecket till 3,8% (-1,1). Paniken bland de allt glesare sympatisörerna till Jan "skoltalibanen" Björklund verkar ha nått högt upp eftersom jag såg att man på valsedlarna har för avsikt att referera till att man tidigare hette Folkpartiet. Den tredje stora förloraren är Kristdemokraterna, där Ebba Busch Thor nog inte blir så långvarig som ledare efter valet. Månadens siffra är 2,5% (-0,8). Jag är övertygad om att Kristdemokraternas öde är beseglat. Väljarundersökningarna är i stort sett eniga om att det är kört, och utvecklingen går dessutom åt fel håll. Kd behövs inte, och det hjälper inte med Lars Adaktusson! Totalt tappar de fyra borgerliga Högerallianspartierna 2,5 procentenheter och både Liberalerna och Kristdemokraterna riskerar alltså att åka ut.

Jonas Sjöstedt
Vinnarna hittar vi istället på den Rödgröna sidan. Bäst går det för Vänsterpartiet som går upp till 7,8% (+0,8) medan Socialdemokraterna går upp till 26,2% (+0,7). En siffra som ju faktiskt är rejält usel för Socialdemokraterna. För att Stefan Löfven ska kunna få godkänt i nästa val så måste man återvinna en rejäl andel av alla de väljare som gått till populisterna i Sverigedumokraterna. Men, detta får inte gå till på det vis som man från S-ledningen uppenbarligen satsar på. Dvs en eftergift till främlingsfientligheten och flera andra mer eller mindre högerfärgade förslag. Som inskränkningar i de fackliga organisationernas strejkrätt. Det är dags att visa att man är ett välfärdsparti och inte ännu ett annat blekt halvborgerligt parti med eftergifter till främlingsfientligheten. Det ska tilläggas att även Miljöpartiet har en uppåtgående trend. Man kravlar sig tillbaka över strecket till 4,5% (+0,6). Totalt ökar de tre Rödgröna partierna med 2,1 procentenheter.

Sverigedumokraterna ligger i den här undersökningen kvar på 20,5% utan någon förändring. Övriga partier (vilket väl främst handlar om Feministiskt Initiativ) får 2,6% (+0,4). Tyvärr tillhör Yougov de undersökningar som inte särredovisar FI. Men man kan ju gissa att FI är nästan lika stora som Kd.

Att få ihop en regering med de här siffrorna kan nog bli svårt. Ett valresultat med dessa siffror skulle göra S+Mp ensamma större än den borgerliga Högeralliansen (M+C). Högeralliansen ligger långt efter eftersom både L+Kd skulle åkt ut. Däremot blir det svårt att få ihop en majoritetsregering och undvika en regering som är beroende av pajasarna i Sverigedumokraterna. En Mittenkoalition med S+C+Mp får inte heller ihop en majoritet. Det är ju en utväg som jag länge trott vara en möjlighet. En sådan konstellation blir mindre än M+Sd och skulle alltså bli beroende av V. Något som jag tvivlar på att C skulle ställa upp på. Ulf Kristersson behöver stöd av både C+Sd för att få ihop en majoritet. Något som inte C ställer upp på. En koalition av Borgerligheten + Mp (något som är vanligt i många kommuner) skulle bli större än S+V men blir beroende av Sd. Något som knappast C eller Mp ställer upp på.

Kort sagt, det här valresultatet skulle skapa stora problem! Skräckscenariot är ju en stor koalition S+M. Naturligtvis med undantag för en konstellation som inbegriper de rasistiska och populistiska pajasarna under ledning av Jimmie Åkesson.

onsdag 17 januari 2018

Mitt i veckan - onsdag

» Tre ekonomiska funderingar

¤ 1.   Priserna på villor och bostadsrätter fortsätter att sjunka. Hos en del utlöser detta panikstämning. Denna panikstämning finns dock först och främst hos de grupper som ser boendet som något man ska tjäna pengar på, inte som något där man ska bo. Det är mäklare som får procent på försäljningspriset och som därför tjänar mindre när "den eviga" prisstegringen visar sig inte vara så evig. Det är dom som köper nybyggda bostadsrätter som investeringsobjekt. Det finns exempel på byggen där lägenheterna byter ägare flera gånger till allt högre pris innan det ens är dags för inflyttning. Det är politiker som helt enkelt måste ha något att gnälla över. Det är villaägare och bostadsrättsinnehavare som tagit det för givet att man ska kunna sälja en begagnad villa eller bostadsrätt med vinst när man byter boende. Jag kan också se att en del som köpt dyrt och som är högt belånade och som kanske inte gjort några amorteringar på sina lån som nu börjar fundera på om det kanske är slut på boendebubblan. För egentligen är det ju ganska bra om priserna sjunker så att fler får råd med att skaffa boende. Vi har haft en lång följd av år med en "sjuk" inflation på villa- och bostadsrättsmarknaden. En tillnyktring är positivt!

Mina och dina slantar
¤ 2.   Jag ser att SNS (Studieförbundet Näringsliv och Samhälle) kommit med sin årliga ekonomiska rapport med en del förslag. Det ska påpekas att SNS är en "Tankesmedja" som står svenskt näringsliv mycket nära och knappast kan beskyllas för att driva vänsterpolitik. Långt därifrån. Vad har då SNS att föreslå? Man föreslår att Sverige ska sluta att vara det internationella skatteparadiset för förmögna genom att vara ett av få länderna i världen som varken har någon Förmögenhetsskatt, ingen Arvsskatt, ingen Gåvoskatt och ingen egentlig Fastighetsbeskattning. Så man förslår en återinförd Fastighetsbeskattning på 1% av taxeringsvärdet. Man förslår också att återinföra någon form av Arvs- och Gåvoskatt. Vidare förslår man också att man av både effektivitetsskäl och fördelningsmässiga skäl att man överför beskattning av arbete till beskattning av kapital. Dvs mindre skatt på jobbinkomster men högre på kapitalinkomster. Man vill också förenkla beskattningen av kapital genom att i praktiken höja beskattningen av olika extra skattemässigt förmånliga kapitalinkomster. Risken är att en del borgerliga politiker riskerar att sätta frukosten i halsen när man läser det här. Men SNS anser att det är förslag som är bra för ekonomin. Dessutom är en stor del av förslagen bra för vanligt folk också. De som får betala är en del med stora förmögenheter.

¤ 3.   Sedan ska man inte alltid lita på de stora ekonomerna. Det kan finnas baktankar bakom siffrorna från de högt respekterade ekonomerna. I en liten kort notis på Svenska Dagbladets näringslivssidor ser jag att Världsbanken erkänt och beklagat för Chile att den kraftigt försämrade rankning över ländernas företagsklimat som nyligen drabbade Chile inte var baserade på några egentliga fakta. Världsbankens chefsekonom Paul Romer erkänner i en intervju att man trixat med siffrorna. Bakgrunden är att 2014 vann vänsterkandidaten Michelle Bachelet presidentvalet i Chile. Och sedan föll Chile rejält i rankningen. Världsbankens ekonom Augusto Lopez-Claros förnekar i en intervju några kopplingar till högerkandidaten och mångmiljardären Sebastián Piñera som i dagarna vunnit presidentvalet mot vänsterns kandidat Alejandro Guillier i ett val som till stor del handlade om just ekonomin. Chiles finansminister Jorge Rodríguez Grossi kallar Världsbankens agerande som omoraliskt. Världsbankens chefsekonom Paul Romer ber Chile om ursäkt: - "Att Chile fallit från 34:e plats på listan 2014, när Bachelet tillträdde, till 57:e plats i fjol beror inte på en faktisk försämring av landets företagsklimat under den socialdemokratiska presidentens styre. Anledning till tappet är i stället förändringar i rapportens metodologi – som kan ha varit politiskt motiverade." Sätt aldrig allt för stor tilltro till ekonomer! Dom kan ha baktankar bakom sina siffror.

tisdag 16 januari 2018

Två djupa tankar en helt vanlig dag

» Dom där som "rasar" så förtvivlat

Boxning
Nu senast ser jag att kampsportindustrin "rasar" över att Badou Jack inte fick något pris vid Idrottsgalan för "Årets manliga idrottare". Men, heter det inte IDROTTSgalan? Ska man inte syssla med idrott för att få ett pris? Badou Jack är väl om jag inte missförstått det hela professionell boxare. Det är inte idrott att mot pengar försöka slå någon annan blodig och medvetslös! Boxningen domineras av ett antal kommersiella gladiatorföretag. Boxning är inte idrott, det är någon from av blodigt kommersiellt gladiatorspel. Alltså är det helt rätt att mannen i fråga inte fick något idrottspris.

För övrigt tycker jag att vår kvällspress missbrukar ordet "rasar". Om 5 personer är missnöjda med något, så rasar svenska folket mot något. Ta och tagga ner lite!

» Palestina

Palestinas flagga
Donald Trumps korkade beslut nyligen att acceptera rätten att ensidigt ändra nationsgränser genom militär ockupation är nu på väg att få ytterligare negativa effekter. Jag talar naturligtvis om Donald Trumps beslut att USA nu ska flytta sin ambassad i Israel till Jerusalem och därigenom erkänna det israeliska annekterandet av östra Jerusalem som enligt internationella överenskommelser skall vara en del av staten Palestina. Den palestinska frustrationen över att USA genom detta godkänner att Israel i praktiken militärt ockuperar den palestinska staten (och även delar av t.ex. Golanhöjderna i Syrien) är naturligtvis stor eftersom detta amerikanska beslut gör drömmen om en självständig palestinsk stat ännu mer avlägsen. Nu höjs rösterna för att den palestinska myndigheten ska dra tillbaka sitt erkännande av staten Israel. Ett erkännande som gjordes 1993 som ett led i den s.k. Osloprocessen som skulle leda till en palestinsk stat. Sedan dess har Israel ytterligare skärpt sitt grepp över de palestinska områdena och byggt ytterligare judiska bosättningar på ockuperad mark. Drömmen om en palestinsk stat har allt mer försvunnit bakom horisonten. Donald Trumps erkännande av ockupationen och annekterandet har av många tolkats som den slutliga spiken i kistan.

Erkännande av Palestina

måndag 15 januari 2018

Donald Duck

» Världens mest underbara man

Från militärlobbyns högtidsdagar i samband med Folk och Försvars årliga konferens i Sälen rapporteras att det nu klarlagts att Ryssland kommer att anfalla vilken dag som helst, Generalerna måste ha mycket mer pengar att leka med och vi måste lova att hjälpa NATO så dom hjälper oss. Dvs inget nytt under solen!

Donald Trump
Låt oss därför ta något mycket roligare (i betydelsen komiskt). Titta på det här klippet. Det här är alltså mannen som vann presidentvalet mer överlägset än någon annan gjort tidigare. Som hade det största antalet entusiastiska åhörare någonsin i samband med sin installation. Det här är mannen med den absolut största knappen av dom allihop. Han är alltså också den minst rasistiska person som dessa erfarna journalister någonsin intervjuat. - "I am not a racist. I'm the least racist person you have ever interviewed."

Visst är det underbart att denna intelligenta, sympatiska och helt underbara man av det amerikanska folket har utsetts till makthavare över "Paradiset" på vår jord? Visst känner ni er trygga inför framtiden med denna mannen sittande framför det stora bordet i Vita Huset och med den "stora" knappen inom räckhåll. Ja, när han inte är och spelar golf eller ligger i sängen i Vita Husets sovrum och twittrar klokheter till sina undersåtar.

Är det mer än jag som börjar bli livrädd för framtiden?

söndag 14 januari 2018

Vill dom oss väl?

» Säkerhetsfunderingar

I dag inleds Militärlobbyns högtidsstund när det som kallas Folk och Försvar håller sin årliga konferens i Sälen. Inför denna högtidsstund för militärlobby och militärälskare brukar militärlobbyn dra på extra i media. Så kräver i dag t.ex. Jonas Gummesson att Stefan Löfven ska göra klart för svenska folket att ett ryskt överraskningsanfall mot Sverige kan komma vilken dag som helst. Vi har under de senaste veckorna blivit översköljda med debattartiklar och nyhetsartiklar som alla beskriver det omedelbara hotet mot det svenska territoriet. Skräckskildringar som alla utmynnar i slutsatsen att Sverige måste kraftigt rusta upp militären och omedelbart söka medlemskap i NATO. Det förekommer just nu mer eller mindre någon form av överbudspolitik där våra partier slåss om vem som kan bjuda högst. Dock har jag inte sett någon samtidigt skriva hur det ska betalas!

Jag har inte heller sett någon form av beskrivning av varför Ryssland skulle vilja riskera en någorlunda fred genom att attackera Sverige. Vid en eskalerad konflikt i Europa kan det finnas ett intresse för Ryssland att säkra kontrollen av Östersjön för att förhindra att NATO tar den kontrollen. Det ryska intresset finns alltså där uteslutande pga att man i Moskva kan göra den bedömningen att om NATO får kontroll över Östersjön får Ryssland svårt att försvara sig. Det vill säga, det är hotet från NATO som eventuellt kan skapa en sådan aktivitet. Men det är inte detta som är ett inledande skede.

Non Violence

Den risk som finns för en konflikt i närområdet handlar istället om situationen för alla de ryssar som lever som statslösa i de Baltiska staterna (som alla är NATO-medlemmar). I dessa stater har NATO kraftigt ökat sina styrkor. Något som Ryssland ser som ett hot mot rysk säkerhet. Situationen för ryssarna i Baltikum kan utnyttjas av Ryssland för att skapa en utökad konflikt. Det var detta som hände i Ukraina. Där områden (som Krim) där en majoritet av innevånarna var ryssar som efter Ukrainas förändrade politik riskerade att förlora det ryska inflytandet. Ryssland har ett intresse av att bevara det ryska inflytandet i de forna Sovjetrepublikerna. Men att försöka inbilla människor att Ryssland aspirerar på något annat är rent ut sagt skitsnack. Rysk militär kapacitet är helt enkelt inte av den digniteten, om dom nu skulle ha haft den typen av ambitioner. Även om vi av militärlobbyn hotas med att Ryssland riskerar att anfalla vilken dag som helst och att den ryska militären upprustas på ett oroväckande sätt.

Make love not war
Verkligheten är tyvärr den att militären runt om i hela världen rustas upp. Men den ryska militären är inte den jätte som militärlobbyn gör gällande. USA står för mer än en tredjedel av världens totala militära rustning. Kina, Ryssland, Saudiarabien, Indien, Frankrike, Storbritannien, Japan, Tyskland och Sydkorea står tillsammans för en tredjedel medan resten av världen står för den resterande tredjedelen. Ryssland kommer alltså inte ens på andra plats. Ryssland har helt enkelt inte de militära musklerna eller de ekonomiska resurserna att skapa dessa militära muskler för att utgöra ett hot. De som hävdar detta gör det bara för att få mer pengar till generalerna för att leka med och för att avskaffa den svenska Alliansfriheten och istället tvinga in Sverige i den amerikanska militäralliansen NATO.

Vad alla dessa NATO-förespråkare mycket noga låter bli att berätta är att ett medlemskap i NATO inte bara innebär att övriga NATO-medlemmar förbinder sig att militärt stödja Sverige om vi hamnar i militär konflikt. Det handlar också om att Sverige som medlemmar förbinder sig att militärt hjälpa övriga NATO-medlemmar om dom hamnar i militär konflikt. Vi förbinder oss alltså att militärt stötta ett Turkiet styrt av en allt mer diktatorisk Erdogan, som i dagarna hotat med att militärt angripa kurdiska fästen i Syrien. Det är just kurdiska styrkor som står för en mycket stor del av bekämpandet av IS. Men NATO-medlemmen Turkiet är sedan lång tid livrädda för en Kurdisk stat som ju också skulle omfatta delar av Turkiet där en majoritet är kurder. Vi skulle också förbinda oss att militärt hjälpa ett allt mer fascistiskt Ungern. Vi kan fortsätta uppräkningen med flera ytterst tvivelaktiga NATO-medlemmar i forna Östeuropa. För att inte tala om att vi ju faktiskt också förbinder oss att militärt stödja ett USA som i dag styrs av en mentalt handikappad skrytmåns.

I dagarna har det också diskuterats vilka konsekvenser som ett svenskt ratificerande av FN:s avtal om förbud för kärnvapen får. NATO och USA har ju hotat (fast militärlobbyn använder inte ordet "hota" utan "informera") med att om Sverige förbjuder kärnvapen så vill inte NATO ha med Sverige att göra. Det handlar ju om att ifall det uppstår en militär konflikt i området så vill NATO (dvs USA först och främst) placera kärnvapen i Sverige för att härifrån kunna attackera Ryssland. Det är alltså ganska självklart att Sverige ska förbjuda kärnvapen.

En helt annan fråga är vår beredskap för olika former av IT-krigföring. Detta hot är verkligt. Det är inte JAS-plan, luftvärn, stridsvagnar, ubåtar och sådant vi behöver. Det är ett säkerhetstänk, en beredskap och en rejäl misstänksamhet mot vad som sker i den digitala världen. Allt ifrån falska nyheter till dataattacker mot känsliga installationer och så vidare. HÄR måste vi satsa mycket mer och bygga upp ett kunnande och beredskap. Inte med fler stridsflygplan, soldater och stridsvagnar. Hoten inom detta område kommer inte bara från Ryssland!

Håll Sverige utanför NATO - för vår egen säkerhets skull.
Öka vår beredskap mot IT-attacker - för vår egen säkerhets skull.

lördag 13 januari 2018

Min skräck

» Donald Trump

USA:s president Donald Trump har gjort klavertrampande till en skön konst. Nu senast är det uppgifterna om att han kallade Haiti, El Salvador och en mängd afrikanska länder för "Shit-hole countries". Trots flera vittnesmål om detta förnekar dock Donald Trump att han använde just dessa ord. - "Jag använde mig av ett hårt språkbruk under Daca-mötet men jag sade inte de orden" hävdar han när mängder av länder blivit ytterst förolämpade. Flera oberoende vittnesmål från mötet hävdar dock att det var just så Donald Trump uttryckte sig.

cared
Problemet med Donald Trump är att många i dag inte tar honom på allvar. Hans förmåga att så ofta göra bort sig och uttrycka sig på ett sätt som inte är värdigt en världsledare har inneburit att media och miljarder människor runt om på klotet inte tar honom på allvar längre. Detta är farligt eftersom detta faktiskt är världens mäktigaste man. Han styr över en krigsmakt som är enorm. Här i Sverige talar vi om hotet från den ryska krigsmakten. Denna är en bråkdel av den amerikanska. Den amerikanska krigsmakten har också under fler år rustats upp med stora belopp. Det är den här opålitliga mannen som sitter vid sitt skrivbord med världens största knapp att trycka på för att starta ett kärnvapenkrig.

Det är alltså dags att börja ta honom på allvar. Vi kan inte bara skratta åt hans dumheter. Vi kan bara gråta och darra av skräck. Jag för min del blir allt mer övertygad om att det faktiskt är något fel på hans mentala status.

Jag blir allt mer rädd!

fredag 12 januari 2018

Marsipanens dag

» En patetisk provokatör som bara är en Pellejöns

Dom här tre orden på P som jag använder i rubriken handlar om Alexander Bard. Jag anser att en del av debatten på det som med så vackra ord kallas "sociala medier" har spårat ur. Att använda svordomar och liknande tillmälen om andra människor är att gå över gränsen. Uppenbart är att alldeles för många människor inte har ett begrepp om var gränsen går för anständighet, något som blir uppenbart när man läser debatten. Jag kan också här på Sven Tycker ta till smått satiriska uttryck om politiker och andra, men anser att använda könsord, svordomar och liknande är att ta ett (eller flera) steg för långt. Men i dag tänkte jag själv falla i just denna fälla. Allt enligt önskemål från Alexander Bard. Bakgrunden är det här citatet taget från dagens Aftonbladet:

Någon är arg
- "Yttrandefriheten håller på att ryka för nu anmärker man på vilka ord människor använder. Och det slåss jag för. Jag slåss för yttrandefriheten. De sakliga argumenten ska vinna debatten, oavsett vilka ord de använder."

Citatet är alltså från Alexander Bard, en av de "mediakändisar" som gjort sig ökänd för ett rejält otrevligt sätt att uttrycka sig om andra människor. Alexander Bard drar sig inte från att använda både svordomar och könsord och uttala hot mot sina meningsmotståndare. Enligt citatet ovan så anser Alexander Bard helt uppenbart att yttrandefriheten innebär att man får använda vilka ord som helst i debatten. Jag tycker att man måste ha rätt att ha väldigt olika åsikter. Och, ha rätt att framföra dessa åsikter. Men, debatten ska föras på en anständig nivå. Om man likt Alexander Bard ställer sig på barrikaderna med åsikter som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle, då får man också acceptera att vi andra inte vill ha med honom att göra. Eftersom Alexander Bard anser att det är ett brott mot yttrandefriheten att undvika könsord och svordomar så vill jag ha följande sagt till honom.

Svordomar
Du är en jävla skit med en hjärna som uppenbart skrumpnat ihop av intag av för mycket olämpliga kemikalier. Det räcker inte med att vilja provocera, man måste ha något vettigt att säga och inte bara de lögner och som du kräker ur dig. Du kan dra dit där andra lågt stående varelser likt dig hör hemma.

Det här är ett sätt att uttrycka sig som jag inte anser hör hemma i en anständig värld. Jag hade också svårt att uttrycka mig på den här nivån. Det känns svårt och fel, och jag är medveten om att jag är mycket sämre än Alexander Bard på den här låga nivån. Men Alexander Bard anser uppenbarligen att det är rätt, så jag gör ett, om än misslyckat försök. Jag har undvikit könsord eftersom jag tycker att dom är för vackra för att kunna användas om en så'n som herr Bard.

Jag vill påpeka att jag stänger av TV:n så fort jag ser hans nuna dyka upp. Så om han får fortsätta i Talang-juryn så är det bara bra. Så slipper jag titta på den skiten. Jag har trots detta skrivit under namninsamlingen.

PS. Jag skäms faktiskt för vad jag skriver här ovanför. Men jag gör ett försök att sjunka till Alexander Bards egen nivå och därmed gå honom till mötes.